Dag 1 - Mån 27 sept

Väskan är packad och förväntningarna skyhöga. Klockan har strax passerat 17.30 när jag kliver innanför Roberts dörr. Vi har bestämt oss för att mötas upp en stund innan färden går mot flygplatsen. Ett par mariestad avnjuts i solnedgången innan Roberts far kungör att avfärd nalkas. Utomhus piskar kylan mot ansiktet, och tanken på att lämna Sverige överväldigar oss. Väl på flygplatsen är stämningen kaotisk - närmare 200 passagerare rusar emot flygplanet för att få välja platser. Vi knallar i lugn och ro ombord och får med större tur än skicklighet platser bredvid varandra. Att åka med Ryan Air är knappast en upplevelse att salutera - vi sitter och lider de 3,5 timmarna flygresan tar och tanken att istället kliva ombord på cargo-planet intill dök mer än en gång upp innan vi väl lyfte. 

Väl i Spanien är det varmt och kvavt och syrsorna spelar i den mörka natten. Efter en timmes taxiresa är vi framme där vi skall bo - i Roberts föräldrars hus, en etageliknande lägenhet med två våningar och öppen takterass. Jag känner direkt att detta kommer bli en helt underbar resa. Då affärerna har stängt för kvällen tar vi istället och kokar lite pasta, det enda som finns hemma - pastatallrik med..ja, pasta, blir det. Innan vi avrundar kvällen tar vi en långpromenad längs stranden och kikar in omnejden - området liggandes mellan Torrevieja och La Mata.








 Dag 2 - Tis 28 sept

Vi vaknar tidigt på morgonen till en dag med strålande sol och stekande hetta. Termometern indikerar 26 grader och klockan är ej ens 10 slagen. Tidigt bestämmer vi oss för att storhandla inför veckan, och beger oss till "Super Value"-market. Där inhandlar vi allt ifrån frukost och middagsgeråd, till öl, vin och whiskey. Efter en stadig frukost beger vi oss med en stadig kasse öl ner till stranden och hittar en plätt som vi tycker passar oss alldeles ypperligt. På stranden är det, den sena årstiden till trots, packat med folk i alla åldrar. Vi solar och badar i havet ända tills magen säger ifrån.

Kvällen är kommen och middagen tillagas. Vi lagar kyckling med ris och currysås - och med hungern som främsta krydda smakar det alldeles fantastiskt. Till detta avnjuts ett par glas vin - ett mycket gott vin för bara ca 15 svenska kronor, tack Spanien. Timmarna går och det mörknar snabbt. Vi tar oss två trappor ner och besöker våra grannar - ett gäng äldre norskar som tydligen sitter och dricker mest hela dagarna under sina årliga spanienvistelser. Med gänget som sällskap besöker vi en lokal pub och sitter och pratar tills klockan blir sen, och vi viker hemåt.
 










 Dag 3 - Ons 29 sept

Dag nummer 3 har anlänt. Vi äter en kort frukost och antågar sedan områdets privata poolområde. Efter en stunds solande och badande, med Menno De Jong som bakgrundsmusik, beger jag mig på en strandpromenad medan Robert solar vidare. Jag går längs hela stranden ända bort till marknaden i La Mata - en veckovis anordnad marknad med allt ifrån billiga märkeskopior till kryddor och mat. Därefter bär det hemåt lägenheten igen, för lunch. Vi äter några mackor och sätter fotledes kurs mot Torrevieja - en idé vi snart får komma att ångra. Vi har fått uppgifter om att promenaden bör ta kring en timme, men vi säkert ute 2,5 timme innan vi väl anländer bilfirman där vi skall hyra vår dab. Problemet vi möts av är Spaniens siesta, något vi inte alls räknade med i vår kalkyl. Vi får komma att vänta i ca 3 timmar innan de väl öppnar igen, och vi äntligen ser vår pärla.

Under tiden har vi hunnit med ännu en bedrift. Vi slår oss hungriga till tusen ner i en hamburgerrestaurang vid ett shopingcenter i Torrevieja och skall göra vår beställning. Jag är tillika Robert ingen dressingälskare, och lusläser menyn för att få reda på huruvuda vår burgare innehåller det eller ej. Varken jag eller Robert har nyttjat vår engelska på flera år och gör i stridens hetta jordens tabbe. Det enda vi kan hitta som åtminstone låter som dressing är Lettuce (som däremot betyder något helt annat - sallad). När det blir dags att beställa säger vi; "Two New York burgers with no.. erm.. Lettuuuucheeeeeee....please?!". Vår servitris ser mycket bestört ut, och kan troligtvis inte mycket mer engelska än vi. Med mycket om och men visar det sig att Lettuce faktiskt betyder sallad, något vi gärna vill ha med, och allting löser sig. Den tabben lär vi knappast glömma! :)

Efter storhandling på shoppingcentret Carrefour beger vi oss hemåt och laddar bilen för en tur. Vi åker till flytplatsen och hämtar vår käre vän Daniel Hedberg, Masen, senare även kallad "Mason". Med en egenhändigt fixad skylt välkomnar vi denna herre ner till värmen, och styr färden hemåt. Väl hemma bjuds Masen på middagen vi tidigare under kvällen lagade - dödens korv med pasta. För att göra den historien kort köpte vi dagen innan färsk chorizo som vi fick lov att steka i frityrolja då ingen annan olja fanns hemma, och det påverkade smaken en del. Under matlagningen blev det alldeles dimmigt i lägenheten, och frityroljan var hemsk att inandas. Vi fick lov att vädra och kunde inte komma in på säkert en timmes tid. Men gott blev det i vilket fall - åtminstone om Masen får säga sitt(jag tyckte det var helt okej, inte supergott, men okej trots omständigheterna) :) Det blir en lugn kväll med lite vin på altanen innan vi avrundar.














 Dag 4 - Tors 30 sept

Efter att ha sovit ut länge, spisat frukost och packat bilen ger vi oss av mot Benidorm. Vi skall besöka traktens kända vattenland och humöret är på topp. Efter ett par timmar på vägen anländer vi till Benidorm. Det är en stad med mycket höga hus och en kuststräcka full med stora hotell. Nere vid stranden slår vi oss ner och äter en fullständigt fantastisk måltid - landets välkända paella.

Efter att vi har ätit klart väntar vattenlandet. Robert och Masen går upp till vattenrutchkanorna medan jag går på toaletten. När jag sluter upp till sällskapet slänger Robert ur sig att han har åkt den högsta av dem alla - en sjukt hög fritt fall-rutschkana. Jag har aldrig tidigare vågat åka någon ens hälften så hög rutchkana, men känner att jag inte kan fega ur nu. Efter en adrenalinpumpande färd utan motsvarighet kommer sanningen fram - Robert har inte alls åkt den. Däremot blir han nu tvingad att göra det för att vara med i matchen. Ett par timmar spenderas på vattenlandet innan vi packar och styr färden hemåt.

Vi håller igång rätt sent denna kväll, och jag lyckas innan kvällen är slut låsa mig ute på takterassen. Tack och lov har jag mobilen med mig, och kan tillslut ta mig in och avrunda kvällen.




















 Dag 5 - Fre 1 okt

Fredagen har anlänt och det är dags att lämna tillbaka vår pärla. Den har varit en trogen ledsagare och det är med ett litet vemod vi lämnar denne till eftervärlden. Dagen spenderas på stranden och vi njuter av att inte ha några direkta planer att fokusera på - endast sol och bad. När kvällen anländer är det fest på gång. Vi sitter hemma i lägenheten och dricker öl, vin och lite drinkar -  allt ifrån redbull vodka till rom och cola. När klockan närmar sig tio beger vi oss mot La Mata, varifrån hög musik strömmar.

Väl framme råkar vi knalla in på en lokal inhemsk födelsedagsfest med fullt av folk. Dem bjuder vänligt in oss och bjuder upp till dans. Vi dansar allt ifrån Flamenco till Salsa, och jag har roligare än jag har haft på mycket längre. Medan Masen viker av knallar jag och Robert hemåt. Klockan har slagit 5 och vi börjar bli rätt trötta.









 Dag 6 - Lör 2 okt

Vi vaknar upp till ännu en dag av festande. Efter timmar på stranden sätter förfestandet igång. I köket i lägenheten finns en stor klocka som vi plingar i varje gång vi kör en ny drink - kan med handen på hjärtat intyga att det plingas minst ett par dussin gånger i den innan kosan styrs mot Alicante.

Väl i alicante träffar vi massa trevligt folk, och vi besöker säkert 7-8 klubbar innan klockan är sen. På vägen till detta klockslag har vi dansat salsa med några amerikanska spanjorskor på gatan, lärt spanjorerna engelska med fransk brytning och skålat ett flertal gånger i ädla dryckenskaper. Kronan på verket är när vi klockan kvart i 8 på morgonen knallar in på en klubb och dem spelar Swedish House Mafia - vi shakar stenhårt ända in på upploppet!

Efter att klubbarna har stängt sitter vi nere vid hamnen med några spanjorskor och snackar, då dyker gubben i lådan Masen upp från ingenstans med ett enliters vinglas med rom och cola. Jag tar en klunk och ingenting händer med nivån i glaset - varpå den får namnet dödens drink. På hemresan är vi alla helt utslagna och sover som tre stockar i taxin. Masen försäkrar sig att han sitter på plats genom att på sin sida i baksätet under hela färden, i sömnen, hålla ett stadigt tag om dörrhandtaget - vilken härlig syn.










 Dag 7 - Sön 3 okt

Dagen d - missödets dag. På väg ner mot stranden, efter en stadig frukost, kommer jag på att jag har glömt mitt badlakan. Jag rusar tillbaka och hämtar det och kommer senare ikapp mina vänner. Väl nere på stranden när vi är ute och springer lyckas jag sparka i en sten som ligger gömd i sanden, och bryter foten. Ja, det har faktiskt i skrivande stund visat sig att den faktiskt blev bruten denna dag. Efter att ha sköljt foten med läkarsprit gör jag den olidliga smärtan till trots allt för att tänka på annat. Vi solar och badar vidare tills aftonens skymning är ett faktum.

Hungern leder oss till den lokala restaurangen som bjuder på kött med pommes. Det är riktigt gott, men jag är p.g.a smärtan väldigt skakig. Kvällen spenderas framför "The Guardian" på tv. Vi är alla riktigt trötta och somnar tidigt.




 Dag 8 - Mån 4 okt

Det är dags för hemresa, och vi har mycket att göra innan det är dags att åka till flygplatsen. Efter att Masen har packat och åkt till sitt flyg äter jag och Robert en frukost och börjar städa. Att städa en flerrummare efter en veckas badande är ett rejält jobb, det är sand i bokstavligen varenda liten vrå. Två timmar senare är lägenheten dock skinande ren, och vi möter upp vår taxichaufför som skall ta oss mot flygplatsen i Alicante. Det är med ett stort vemod vi låser ytterdörren för sista gången och blickar ner över stranden. Efter dryga tre och en halv timmes flygresa landar vi på västerås flygplats igen, och tittar med stort avund på påstigningsgaten, där nästa gäng semesterglada svenskar har sin resa framför sig. Väl utanför möts vi upp av Roberts far och bror, som tar oss hem. Så hur kan vi kort summera detta - hälsoresa såsom planerat? Utsäkta, men det blev inte riktigt så..





Avslutningsvis har det varit en underbar resa, och den blir ett minne för lång tid framöver. Tackar min käre vän Robert för möjligheten att komma ner till denna vackra oas.

Nu sitter jag på tåget hem till Västerås och skriver några rader. En sammanfattning av den senaste veckan hemma i mora är på sin plats tycker jag. Den kommande veckan kommer det ej bli något liggande på latsidan, tvärtom - flytten till nya lägenheten ligger nämligen för mina fötter.

Efter att vi kommer hem från huvudstaden(läs: tisdag) tar jag det mest bara lugnt. Det fina vädret är ömsom helt bortblåst så det blir inte många soltimmar. Istället kikar jag och mor på film, äter massa chips & dipp, och bara mår bra - en och annan tur med dirtbiken blir det också. När vädret håller upp och det blir en fin kväll åker grillen fram - det vankas revbensspjäll med klyftpotatis.

Mums! :D

Idag(läs: torsdag) tänker jag och Anno kolla klart på "The Shining", men det går inte så bra denna gången heller (Vi förutsatte från början att den var kring 2 timmar som de flesta andra filmer, men frågetecknen kring filmens längd kom att infinna sig då familjen efter 40 min fortfarande inte hade kommit till hotellet. Vid en närmare titt visade den sig vara hela 259 min - helt jäklar otroligt, 4 tim och 19 min!!). Istället blir det mer rosévin, och dessutom några öl, grogg och whiskey (tack börje! :)), och en trip till Boggberget - levande musik och några svängar om. Mindre nykter styr vi resan hemåt, och huvudvärken morgonen efter är inte att tala om. Tack och lov har jag ingen bild ifrån Boggberget, men det ryktas tyvärr att andra har det - hemska tanke!Idag(läs: fredag) är det dags att packa. Det känns både roligt och vemodigt att styra kosan hemåt. Det skall bli trevligt att träffa mina västeråsvänner igen, men samtidigt tråkigt att lämna familjen. Likaså kommer det bli jobbigt att återfå känslan av jobb som hägrar bara en dryg vecka bort, fy - inte för att jag tycker illa om mitt jobb, tvärtom, men ändå - får man välja är man ju hellre ledig! Innan det är dags för avfärd hinner mor och jag åka ner till golfbanan en sväng, jag spelar inga banor utan nöjer mig med att slå ett par hinkar - trots att jag inte har spelat på flera år nu går det kanonbra, mestadels spikraka 140-150metersbollar med järn7an.

Ja, jag spelar åt fel håll! :D

Nu är det dock dags att sjunga sista versen. Väskan är packad, och vi står på tågstationen och väntar. Jag tänkte från början boka en 1a-klassbiljett, men de var slut. Tack och lov får jag dock en kanonplats med eluttag så jag kan blogga lite. Det gör att resan är över på ett knyck. Ikväll vankas det plock inför flytten, och sen kanske en vessla eller två, med min gode vän Robert (det är han som äär eleeektrikeeern :D - skönt citat från filmen drömkåken - no hard feelings Rob!).

Packad och klar för avfärd!